En klumpig hjärna!

Idag när kalmars tre gymnasium STAGG, Jenny och k*** skulle göra upp i den årliga triaden , slog det mig när löparna ställde upp vid starten att den pressen som de känner precis innan start, den pressen känner jag nu i slutet på terimen. Löparna behöver pressen för de ska bli peppade, jag behöver pressen om jag ska prestera bra i mina skoluppgifter. Men endå så hatar man känslan. Jag vet hur löparna känner sig precis innan start. När jag var liten älskade jag friidrott. Jag grät när tandläkaren bad mig att inte ställa upp i en löpartävling precis efter att jag dragit ut en kindtand. Såklart så sprang jag, och presterade bra, och det tänker jag göra med de sista läxorna också. Det gäller bara att tänka rätt. Nu är det bara slutspurten kvar!

Jag är så djup, hahahaha. Men en sak kan jag berätta, Jag är glad! Mycket glad! Superduper glad!