Igår var jag som sagt i Läckeby och träffade efterlängtade Hanna. Jag kan börja med att säga att jag har fått en ny bild av den byn! På hägstadiumet fick man höra att läckeby var värsta bondelandet och det gick kossor och betade och massa traktorer så jag hade ju de förväntningarna att det skulle se ut så med massa åkrar och så skulle det ju såklart lukta koskit, vilket inte är negativt i mitt fall. Men Läckeby är allt annat en det, visst är det lantigt men jätte mysigt. Tänk, dem har tilloch med en egen pizzeria, lite konstigt med tanke på att jag nästa kunde räkna alla de hus som fanns i byn.
Iallafall, jag mötte upp Hanna och hon visade mig runt i den lilla byn. Till vår förvåning såg vi en jätte fin hund som gick alldeles själv på gatan utan några ägare till syns. Jag tänkte, äach det måste vara vanligt här? Men såklart att det INTE är! Så vi började lite smått att försöka fånga in den men det gick ju inte. Vi sprang genom tomter och högt gräs... men sen försvann den. Hoppas den hittatde hem!
Sedan gick vi hem till hennes fantastiskt fina gröna hus. - Mitt hus är inte så stort säger hanna innan vi kommer in på gården. Jo tjena, halva hennes hus är som mitt hus!! Vi satt och kollade på alla åbybarn i gamla fotoalbum, och jag kan säga.. he he det var en chock. Vi åt och snackade och hade hur mysigt som hellst. Saknade lilla Hanna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar